Start > Orter > Gamla Köpstad

Gamla Köpstad

Kommun Varberg

Orten ligger söder om Varbergs stad

Gamla Köpstad ligger söder om Träslövsläge

Befolkningsmängd: -
Area: -
Tidigaste historiska källa: -
Namnet: -
Kommun: Varberg
Se på karta på eniro






Inledning
Det kan vara svårt att idag avgränsa Träslövsläge från Gamla Köpstad, men man skulle kunna tänka sig att området söder om Laxvägen kan utgöra det vi idag kallar för Gamla Köpstad. Egentligen går gränsen norr från Sjöstjärnevägen, över Valvägen och Storgatan samt utmed den nya Knotvägen. Men med bebyggelsen idag ter sig Träslövsläge sträcka sig långt ned i Gamla Köpstad. Så någon naturlig gräns av idag är svår att finna.
Kusten vid Gamla Köpstad










Längs havet finns ett naturreservat med ett landskap typiskt för mellersta Hallands kust. Ljungheden brer ut sig över sluttningarna och vid stranden samsas betande boskap med strandängarnas rika örtflora. Här finns också bronsåldersrösen, klapperstensfält och kala klippor. Fågellivet är rikt och reservatet är en värdefull häckningsplats för sjöfågel och vadare.
Men det som kanske är mest intressant vad gäller Gamla Köpstad är dess långa historia och för 1000 år sedan var det inte naturen som lockade. Till Gamla Köpstad reste människor från när och fjärran för att idka handel. En bit inåt landet, vid Tvååker, låg Järnmölle och Järnvirke, som var något av ett danskt Bergsslagen under 1000-1200-talen. För båtar som kommer seglande söderifrån är bukten vid Gamla Köpstad, Lerjan, den första naturhamnen längs hela den svenska kusten. På 1920-talet hittades två skepp från 1100-talet, väl dolda under sanden i Lerjan. Skeppen var kraftiga farkoster i ek, byggda för att kunna ta tunga laster. Kanske skeppades järnet ut med dessa båtar från bukten till moderlandet Danmark i väster. Ett av skeppen grävdes fram och en modell av detta fartyg, det s k Galtabäcksskeppet, finns i Galtabäcks båtmuseum.
Natur i Gamla KöpstadI Träslövsboken skriver Albert Sandklef om detta och påpekade att Gamla Köpstad inte var en stad utan en plats där man köpte och sålde. ?En sådan periodvis återkommande marknad behöver inte förutsätta någon större permanent bebyggelse. Där kan ha funnits några gårdar, tillhöriga ortens invånare, där bör ha funnits några bodar, som hörde till främmande köpmän, om dessa hade för avsikt att återkomma, men f ö drevs handeln säkerligen mest i tält.?
Han menade att Gamla Köpstads namn var ett av bevisen för att här en gång var en ort, där köpenskap bedrevs vid marknader. Men också bevis för handel, köpenskap och sjöfart, knutna till platsen.
Men de senaste åren har man ifrågasatt detta och gjort nya arkeologiska grävningar där man funnit att det varit bebyggelse av sådan art som man hittat i t ex staden Birka. Man har därför spekulerat i om Gamla Köpstad t o m kan ha varit förstad till Varberg. I alla fall menar man att det funnits en stad här vid kustbandet i 300-400 år.
Man menar att om man kan läsa naturen rätt ligger ledtrådarna faktiskt i öppen dag. Det finns en stenmur som svänger ut mot Galtabäcksskäret i lagunen Lerjan: en vågbrytare anlagd av halländska vikingar för omkring åtta hundra år sedan. Man har hittat små förhöjningar i beteshagens gräs: syllarna till en knuttimrad smedja. Och därunder, dolda av ett tunt lager jord - skärvor från lerkrus drejade i Europa, båtnitar från forntida skeppsbyggen, ett bronsspänne. Därför menar man att Gamla Köpstad under sent 1100- och tidigt 1200-tal var på inget sätt den ensliga utpost man är i dag. Och att farleden här utanför var jättetrafikerad eftersom det här var den enda naturliga hamnen från Laholmsbukten i söder till Getakärr i norr.
Husen låg då de byggdes alldeles intill hamnbassängen. Då var Galtabäcksskäret på sin höjd en smal strimma - vattenlinjen gick under 1200-talet en till två meter högre än i dag. För vikingarnas flatbottnade lastbåtar var platsen idealisk, vilket gjorde Gamla Köpstad till en unik handelsplats på Västkusten. Men till slut gjorde landhöjningen Lerjan för grund och området övergavs.
Naturreservat i Gamla Köpstad













Karl-Gunnar Svensson
Materialet är delvis hämtat från Träslövsboken samt artiklar från HN.