Alla olika landskap och platser har sina olika dialekter och användning av språk. De mest kända dialekterna är göteborgskan eller skånskan, mest för att de är stora och viktiga områden eller kanske för att de dialekterna talas utav fler människor. Halländskan är en dialekt som inte är mycket omtalad i Sverige. Det beror på att landskapet inte är av ett betydande värde för resten av landet.
Många av dem som talar en norrländsk dialekt säger att de inte hör någon större skillnad alls mellan halländska och skånska.
Jag kan själv säga att jag inte känner skillnad mellan några av de dialekter som finns uppe i norrland men däremot så kan min systers sambo höra skillnad mellan dem.
Dialekter är något som ofta är omtalat, ett vanligt samtalsämne under en måltid eller något som är intressant att läsa om.
Att vi hör skillnader mellan dialekter i våra egna landskap men inte i andras gör dialekter till något mer personligt, nästan lokalpatriotiskt.
Något som är mycket missuppfattat är varifrån halländskan kommer. Man läser ofta att det skulle vara som en blandning mellan svenskan och danskan på grund av att Halland var danskts territorium under en lång tid. Detta stämmer inte, halländskan är som ett språk för sig. Man talade inte danska i Halland utan halländska.
Under försvenskningen på 1600talet så gick en stor del av den danska kulturen bort. Bönderna i halland förlorade all kontakt med sin släkt och sitt danska arv.
Detta gav ett stort inflytande på språket, speciellt då man i kyrkan talade svenska.
Kyrkan var under denna tid stället för nyheter och där man fick information ifrån staten osv.
Ungdomar tvingades till att utbilda sig skriftligt och språkligt i det svenska språket.
Men trots 300år utav svenskt inflytande så lever språket kvar, men det var inte för ens 1900talet som man började tala om att dialekterna dör ut.
Man brukar dela in Halland i två dialektområden, i norr tunnas dialekten ut och med anknytning till sydbohusländska och västgötamål. I södra halland är dialekten mer kopplad till skånskan och småländskan. Landskapets dialektgräns ligger över Tvååker, söder om Varberg, och kallas därför för ”Tvååkersgränsen”.
Text: Joakim Svensson, Träslövsläge