P, t, k till b, d, g 
Självklart så finns det inte bara skillnader i de Halländska dialekterna, det finns även mycket gemenskaper också. 
Ett utmärkande drag är att bokstäverna p, t, k mjuknar till b, d, g i ord som pipa, gata, kaka (piba, gada, kaga). 
Detta är gemensamt för nästan hela landskapet Halland. Det kommer ursprungligen ifrån danskan och spred sig under medeltiden längs Kattegatts kuster. I Danmark säger man ju pibe, gade och kage med mjukt uttal av g och d. 
Men speciellt i södra Halland så har språket utvecklats ett steg till i att p och b blir till v i ord som tappa och gapa (tava, gava). 

G blir till j eller v/w 
I Halland förekommer den östdanska användningen av g som blir till j eller v/w. 
Man säger höj,   tröj, väj och steje istället för hög, trög, väg och stege. 
I somliga fall så faller j eller v/w bort och man kan på vissa håll höra olika typer av t.ex. ordet Hage: have, hawe eller hae. 

Diftong 
En diftong är ett vokalljud som består av en glidning mellan två olika vokaler. 
Halland tillhör det sydsvenska diftongområdet som innebär att dess dialekter får mjukare former. 
Variationerna på diftonger är stora, men gemensamt för nästan alla Halländska dialekter är det långa att riksspråkets långa e blir till en diftong. 
Men denna diftong varierar från norra Hallands äj och ai till flera former av å i söder. 
Det finns också ord med diftong i Halland som aldrig haft någon ursprunglig sådan, t.ex. sai, braiv, kaul (se, brev, kål). 

Pluralböjning av verb 
Bland äldre användare av halländska märks en mycket tydlig pluralböjning av verb. Verb som sköt blir skåd, som i: vi skådom, I skåden och dai (de) skåde. 
För de med genuin dialekt är detta självklarheter men för de som är nya till det kan det verka väldigt komplicerat. 

I en fråga så förekommer denna personböjning mycket tydligare. Vaistu? (vet du), vellstu (vill du), hettastu (hittade du). 
Detta kan verkas vara främmande för många hallänningar och då säger man säkert att det är en annan form av dialekt. 
Men detta är något som är gemensamt mellan dialekterna i länet, men dragen försvinner mer och mer och faller in i en mer central svensk dialekt. På vissa ställen lever det ändå kvar och kommer att göra det ett bra tag framöver, speciellt i södra Halland som ligger närmst Skåne där det mjuka uttalet är större. 

Äldre användning av W 
I den äldre halländskan finns ett uttal med W istället för det vanliga tunna V:et: kwinna, förswinna, swin, twätta. Precis som i engelskans ”well” och ”wool”, men det betyder inte att halländskan skulle ha inflytande ifrån engelskan. 
Den har dock precis som engelskan haft en oberoende utveckling i språket och det finns ännu mer liknelser då engelskan fått sitt äldre språk mycket förändrat av franskan efter normandernas invasion 1066 och Halland fick inflytande av svenskan 1646. 

Ju blir Y 
I nästan hela Halland finns det ett utbyte hos ju till Y och blir då lys (ljus), bya (bjuda) eller jyb/jyp (djup). 

U blir O 
I somliga ord blir U till O, t.ex. hugga, tugga blir hogga och togga. 

I och Y blir E och Ö 
Ord som fisk blir fesk, sliten blir sleten (eller scheleten), kyrka blir körka. 


Text: Joakim Svensson, Träslövsläge